Tillbaka till vanlig biodling (nästan)

 Marianne och Sven-Olof Ohlsson, Österbotten, Finland 2002-2006.

 Marianne och Sven-Olof Ohlsson, Munsala, Österbotten, Finland 2002-2004

2005

Säsongen 2005 blev bra med mycket honung. Bina skötte sig normalt, dvs bra. Inga problem med några kvalster eller andra sjukdomar. Jag höll koll på om bina skulle visa tecken på något slags påverkan, men något sådant kunde inte upptäckas, inte hos något samhälle.  

 

Preparatvägen är död

Bekämpningspreparat,  vad de än är, ska användas så lite som möjligt. Det är min övertygelse.  Jag tror att sådana kan göra bina svagare. Framför allt är det onödigt arbete och bortkastade pengar om det finns andra hållbara lösningar. Istället kan man hjälpa bina med andra strategier, avel av motståndskraftigare bin och skötsel som underlättar binas egen bekämpningsförmåga. Sådant fungerar inte om man använder mycket preparat.

I inledningen av en strategi utan preparat kan man kanske förlora något mer bin. Jag förlorade en del bin i början. Men det var flera år sedan jag förlorade mer bin än normalt en vinter.

Man måste då också jämföra med vad preparatstrategier har gett. Överallt där preparat används kommer rapporter om större förluster än normalt, med regelbundna eller oregelbundna mellanrum. Man kan inte dra någon annan slutsats än att det under en längre period av år (som inte behöver vara särskilt lång) är det större risk att förlora stora mängder av bisamhällen med kemikalier och preparat än det är med resistensavel och motståndsskötsel. Problemen har inte blivit mindre efter 30 års kemikalikamp mot varroan. Tvärtom har de accelererat. Preparatvägen är död. Det är avel och rätt skötsel som gäller.

 Andra bin än Elgon

Invintringen hösten 2005 gick nästan som i gamla tider då inte varroan fanns. Eftersom jag är nyfiken av naturen, har jag provat lite andra bin än de Elgon jag har. Bin som både andra och jag själv avlat för motståndskraft mot varroan.

Men jag har provat lite andra bin också därför att här i Finland kan vi köpa parade drottningar redan i maj från t ex Slovenien (krainer) och Italien. Avläggare som görs med sådana drottningar i maj ger skörd redan första året. Men jag trivs inte så bra med dessa bin så jag kommer att sluta med dem. De italienska som importeras från Italien (inte de som odlas här i Finland alltså) är tyvärr för aggressiva och krainerdrottningarna ger för ojämna bisamhällen, vad gäller temperament och förmåga att bygga ut mellanväggar med liten cellstorlek. Men det skall sägas att en del slovenska drottningar ger mycket bra samhällen. Så skulle man vilja avla en bra krainerstam skulle det gå tror jag, också vad gäller varroamotståndskraft. Det har jag sett hos mig, åtminstone om man håller dem på högst 5,1 mm cellstorlek.

 Cellstorleken

Eftersom jag har en gjutform för vaxmellanväggar  för 5,1 mm cellstorlek har jag inte gått in lika hårt för 4,9 m cellstorlek som jag  annars skulle ha gjort. Men de flesta av mina bisamhällen har åtminstone några kakor med 4,9 mm cellstorlek i mitten av yngelrummet vid invintringen. Den stora onormala cellstorleken  som de flesta har använt länge  i Finland är ca 5,4-5,5 mm. Det finns till och med gjutformar med så stor cellstorlek som 5,7 mm.

Men allt fler har börjat inse att historien har spelat oss ett spratt här, eftersom de första mellanväggarna som gjordes kommersiellt i USA 1876 var 5 celler per tum, dvs strax under 5,1 mm cellstorlek. De kakor med 5,45 mm cellstorlek jag fortfarande har kvar använder jag som skattlådor för honungen och inte för yngel.

 Thymol hösten 2005

I samband med skörden tittar jag speciellt på samhällena om de inte utvecklats som de ska, dvs de är svagare än de andra. Och jag tittar på om de har mycket skräp på bottnarna. Jag tycker mig ha sett att de samhällen som städar bottnarna bra är bättre på att städa bort kvalster också. Eventuellt kan jag misstänka behov av thymoltest av någon annan orsak också.

Sådana samhällen fick en wettexduk (ca 2,5 cm x 10 cm) indränkt  thymol i tre dagar. Sådana finns att köpa färdiggjorda i Finland förpackade i plastpåsar. Man lägger dem bara ovanpå ramarna då man tagit bort skattlådorna i början av augusti.

De samhällen som det på de tre dagarna ramlade ner 200-300 varroakvalster ifrån (det var största antalet), fick fortsatt thymolbehandling i tre veckor (det rekommenderas fyra veckor). Från de andra plockades thymolpreparatet bort och stoppades tillbaka i plastpåsen.

De samhällen som det ramlade 10-20 kvalster från efter tre dagar var typiska sådana som thymolen togs bort ifrån.

De samhällen som fick thymoltest var alla italienarna, 5 st, (de stod i en egen bigård långt från mina Elgon) och alla krainer, 13 st (de stod också i en egen bigård i motsatt väderstreck en mil från mina Elgon.

Cirka ytterligare  32 Elgonsamhällen och Elgonkorsningar fick tredagarstestet, dvs sammanlagt ca 50 samhällen av mina 129 st jag invintrade 2005.

Flera Elgonbigårdar har inte fått smaka något preparat på flera år och många Elgonsamhällen har jag aldrig någonsin använt något preparat på.

Av dessa 50 samhällen som tredagarstestades fick ca 30 st en treveckors behandling med thymol sensommaren 2005. Det var alla italienarna, 5 st, och 10 krainer (av 13). De flesta av de andra 15 var Elgon som jag experimenterat med och parat med buckfast.

 Varroa och virus

Jag vet ju faktiskt inte om den här behandlingen skulle behövts för att bisamhällena som behandlades skulle ha överlevt. Jag kan mycket väl ha missat att behandla samhällen som kan ha haft väl så många kvalster. Men nu beror ju överlevnadsförmågan inte bara på mängden kvalster. Samhällen kan ha rätt mycket kvalster emellanåt och ändå klara sig bra. Virusen är det väl som slutgiltigt tar död på bisamhällen, eller i kombination med t ex nosema. Men jag tror att jag uppmärksammat de mest troliga bisamhällena att bli påverkade av virus och kvalster. Och jag hjälper i alla fall till att hålla nere kvalstertrycket , dvs möjliga kvalster som skulle kunna sprida sig till andra samhällen.

 Ingen drönarutskärning

Elgon härstammar på mödernet tillbaka till Monticola eller Sahariensis. Jag har dock en linje som härstammar från Buckfast på mödernet (makedonisk linje) och som korsats 3 ggr med Elgon. Samhällena av den linjen gav jag inte heller någon thymolbehandling.

Jag ska också säga att jag på flera år nu inte heller skurit bort drönaryngel för att motverka kvalstrets utveckling. Jag låter istället samhällena ha kvar lite drönarbygge här och där. De behöver drönare, bland annat för parningen av ungdrottningar. 

Våren 2006

Övervintringen till 2006 gick bra. Endast 6 samhällen klarade sig inte och det var på grund av svält. Det var inga varroaeffekter. Utvecklingen våren 2006 gick normalt liksom året innan. Våren 2006 såg samhällen faktiskt så bra ut som de aldrig gjort något år tidigare. Man kan säga att biodlingen är tillbaka i normala gängor som den var innan kvalstret kom, åtminstone nästan.

Flusterstudier

Jag studerar bina på flustret då jag går runt i bigården hemma. Det tycker jag är intressant. Man kan få se olika saker av intresse. På våren 2006 såg jag en del samhällen där vaktbina i flustret noga undersökte varje bi som vill komma in, mer än på många andra bisamhällen. Nu skulle jag vilja prova med att lägga kvalster på bin på flustret hos det samhället. Men jag har problem för jag har så svårt att hitta kvalster till detta. Kanske jag måste annonsera efter yngelramar med mycket kvalster i:-)  

Sommaren 2006

Sommaren 2006 var varm och torr. Bina har gett mig mycket honung. Kvalstren märker jag inte av. En del krainersamhällen som bytt drottningar själva har blivit mycket arga och de italienska är också för arga. Drottningarna i de samhällena kommer att bli utbytta mot Elgon. 

Ett test

Från en biodlare i Finland fick jag ungdrottningar från en stam med Sahariensis och Italienskt ursprung 2005. De fick para sig i mitt Elgonområde. Förhoppningen vara att de skulle visa sig bra mot varroan. Det blev mycket snälla och lättskötta bin 2006. I samma bigård fanns också mina Elgon. Men testbina fick tyvärr mycket varroa och fick problem, fast mina Elgon i samma bigård inte visade några tecken på stor varroarmängd eller problem. Jag fick använda thymol i det samhället  i slutet av sommaren, så det blir en ny drottning där så snart som möjligt. Mina Elgon gav också mer honung i samma bigård (utan thymol eller något annat).

 Hösten 2006

160 samhällen är invintrade, starka och friska. 

Elgon i Finland

Det är roligt att fler och fler prövar på Elgonbin i Finland och de diskuteras på diskussionssajter på internet. En som använder dem är Pauli Nevala olympisk guldmedaljör för Finland i Japan 1964 i spjutkastning.  

Kattpiss

Pauli Nevala har talat om för mig att hans Elgon luktade starkt som av kattpiss i höstas. Den lukten kunde jag också känna då jag hade buckfastsamhällen med mycket kvalster i mina bigårdar för flera år sedan. Också andra har känt samma lukt under liknande omständigheter. Det är naturligtvis svårt att veta om det har någon betydelse av något slag, men en spekulation kan vara att det skulle kunna vara ett doftämne som varroakvalster inte tycker om, eller som bina i alla fall utsöndrar i samband med aktivt kvalstermotstånd av något slag.

 Härstamningar

En annan biodlare i Finland som idag använder Elgon är Seppo Korpela, forskare här i Finland. Han räknar mer kvalster än vad jag gör och försöker avla fram en variant som inte har nästan några kvalster alls i samhällena. Den linjen härstammar från det samhälle man kan se på en video som kan laddas ner från annan plats på den här hemsidan (Introductionary Study for Breeding Varroa Resistant Bees) som visar ett bi som dansar i 20 minuter och försöker bli av med ett kvalster på kroppen. Den linjen härstammar från Elgon hos Poul-Erik Karlsen på Bornholm. Det kan också sägas att Seppo Korpela inte använder liten cellstorlek.

Många av mina Elgon härstammar från det samhälle som kallas 439 (med något annorlunda härstamning) på en bild i början på den här sidan. Det kommer på mödernet från Sahariensis men hade mycket arv från Monticola, åtminstone teoretiskt. Ja, det samhället finns kvar, men har bytt drottning själva nu.

 Inga sjukdomar

Nu har jag inte behövt bekymra mig för parasiter och sjukdomar på bina i flera år. Hoppas det fortsätter så. Min honung är testad och den innehåller inte sporer av amerikansk yngelröta. Kalkyngel ser jag inte heller numera. Framtiden kan man inte med säkerhet uttala sig om, men jag kan inte annat än att se ljust på den.

 Avelsarbete och liten cellstorlek

Jag vet inte om jag skall tacka avelsarbetet eller den lilla cellstorleken för att jag inte har några problem med sjukdomar eller parasiter. Kanske båda. Inget av detta är i alla skadligt för bina. Det är tydligt.

 Förlita dig inte på inavel

Jo förstås, avelsarbete kan bli skadligt för bina om man använder för mycket inavel, det tror jag. Parningsplatser kan nog vara bra, men för att behålla den genetiska bredden tror jag det är bra om drottningarna kan para sig i ett område med ett stort antal bisamhällen med lite olika härstamning med ändå av samma stam. Så som jag lyckosamt har det här i Munsala där jag bor.

Sven-Olof Ohlsson 

 Tillbaka            ® "ELGON" is a registret trademark!

COPYRIGHT. The pictures on this site may be used only strict privately. For use in publications or shows, etc you need written permission from the owner of this site and the photographer. The site-owner can be contacted by e-mail.

COPYRIGHT: Bilderna på dessa sidor får bara användas för ditt eget strikt privata bruk. För publiceringar och visningar, mm krävs enligt lagen om upphovsmannarätt skriftligt tillstånd av innehavaren av denna hemsida och fotografen.