6. Börja med nästan noll kvalster
Efter att ha tänkt mycket på erfarenheterna från Leif Hjalmarsson, fann jag att jag var tvungen att försöka göra en relativt isolerad bigård så varroafri som möjligt med ett effektivt kvalsterpreparat och se vad som hände genom att följa upp med skakburkstest. Jag hatade att göra det, eftersom jag inte vill använda kvalsterpesticider, men jag kunde inte avvisa det här alternativet. Jag ville lära mig mer om att uppnå varroaresistens.
NYA STRATEGIER
Efter att ha beaktat de sex punkterna ovan framträdde sex olika strategier. Jag började med en 2014. Nästa startade 2015. Resten 2016.
A.
Den första nya strategin testades i en bigård på en isolerad plats långt in i skogen. Det inleddes hösten 2014.
– En isolerad plats, behandla över 3 %.
B.
Den andra genomfördes i en av mina vanliga bigårdar som är (var) ganska "isolerad" (2 km). Den startade hösten 2015.
– Börja med nästan noll kvalster, behandla över 3 %.
C.
Den tredje var tänkt att omfatta två små bigårdar, men det blev tre mindre bigårdar.
– Behandla över 3 %.
D.
Resten av alla mina bigårdar skulle jag sköta som jag hade gjort tidigare år och behandla när jag såg mer än två vinglösa bin. När man ser endast ett sådant bi skulle jag göra ett skakburkstest och behandla då angreppsgraden var över 3 %.
– Sköt som tidigare, men om endast ett vinglöst bi ses kolla angreppsgraden och behandla om över 3 %.
E.
Jag bestämde mig för att de samhällen som jag under hösten bedömde skulle få sina drottningar bytta året därpå, skulle jag behandla i maj året därpå innan bytet kunde ske för att ge de nya drottningarna en bra start. Det blev ca 15 % av samhällena jag gjorde så med våren 2016 efter att ca 10 % dött under vintern. Det ungefär samma siffror 2017.
– Behandla på våren alla sämre samhällen som skall få drottningar utbytta senare, utan att kolla angreppsgrad.
F.
Avläggare görs endast av de bästa resistenta samhällena och placeras i samma bigård som deras modersamhällen. Sådana avläggare får göra sina egna drottningar. Om detta misslyckas får en sådan avläggare en mogen odlad drottningcell. Som tidigare får de sämsta samhällena sina drottningar utbytta med hjälp av krypmogna drottningsceller efter att den gamla undermåliga drottningen tagits bort.
– Avläggare från de bästa, som placeras i samma bigård.
A – Isolerad bigård, behandla samhällen över 3 %
Kommer isolering (3-5 km) och att aldrig låta angreppsgraden nå höga nivåer, göra det lättare att nå en behandlingsfri situation?
Ett projekt startades hösten 2014 med LP: s biodling och biodlare Arne Andersson. En rapport om detta projekt är på gång. Projektet fortsätter. En del av det är en bigård jag ger en rapport från här.
Jag startade denna bigård med tre samhällen hösten 2014, alla på 4,9 mm cellstorlek och något olika arv samhällena emellan. De startade som avläggare 2014 och fick nya drottningar. Avläggarna hade inte behandlats under 2014 och jag visste inte angreppsgraden av varroa. De hade inte visat vinglösa bin under 2014.
Bigården etablerades i ett skogsområde där det normalt är liten tillgång på nektar, utom då det är ljungdrag. 2015 var ett dåligt år, men på sensommaren blev det ett bra ljungdrag. 2016 var ett dåligt år med nästan ingen skörd alls. 2017 var våren sen och kall, sommaren var kall och torr, ingen skörd utom faktiskt en ljungskörd, som dock inte var lika god som 2015.
Under 2015 gjordes avläggare från alla tre samhällena. En misslyckades och fick en ny mogen drottningcell. Men denna avläggare blev svag då de gamla bina dog och klarade inte vintern.
Av de sex samhällena (inklusive avläggarna) år 2015 visade fyra vinglösa bin (DWV) och 3 % eller högre angreppsgrad i juni. Ett av dem som visade vinglösa bin hade dock bara 2 % (detta samhälles modersamhälle hade mycket hög VSH-grad; dess systrar visade också vinglösa bin vid låg angreppsgrad, vilket fått mig att spekulera i att mycket högt VSH kan medföra andra avelsmässiga nackdelar och att det är bättre med lagom högt VSH och att kombinera det med andra resistensegenskaper). De fyra behandlades samtidigt med två stycken wettexbitar med 5 gr tymol vardera i juni. Två nya bitar applicerades och byttes 10 dagar senare.
År 2016 var tre samhällen tillräckligt starka att göra avläggare ifrån. Angreppsgraden på våren var 0-0,3% i de fem samhällena. Av de tre gjorda avläggarna misslyckades två att göra äggläggande drottningar, trots även nya erhållna mogna drottningsceller. I de sex resulterande samhällena var varroavärdet under hösten 0-1,5% (sjätte samhället med 1,7%).
Eftersom vi hade bestämt oss för att inte hålla mer än fem samhällen i varje bigård gav jag bort samhället med 1,7 % till Arne Andersson. Han testade det med kortvarig behandling med myrsyra för att få en annan utvärdering av kvalsterpopulationen. Det föll 10 kvalster från behandlingen.
2017: Av de invintrade 5 samhällena i bigården hösten 2016 (ett hade flyttats till Arne) dog det starkaste av utsot. Det hade stått endast några meter ifrån en skogsmaskins uppgjorda väg där skog avverkades. Spekulationen är att samhället blev kraftigt stört i sin vintervila. Ett av de fyra kvarvarande hade en dåligt äggläggande drottning (en avläggare från säsongen innan). I början av maj byttes plats med det starkaste samhället. Den dåliga drottningen togs bort och det lilla samhället fick en yngelram från det starka att göra en egen drottning ifrån. Detta lyckades mycket bra. De två resterande samhällena hade gamla drottningar som samhällena försökte byta senare på säsongen men de nya drottningarna flög bort sig så de fick nya äggläggande drottningar.
Angreppsgraden av varroa var 0-1 % på sommaren så inget samhälle behövde behandling. Det starkaste samhället på bilden (invintrat på tre lådor medium [¾-langstroth]) var det som var starkast på våren. Det bytte senare med framgång sin drottning. Så nu är det nya drottningar i alla 4 samhällena. Säsongen var så dålig att det inte gick att göra någon ytterligare avläggare. Inga vinglösa bin i något samhälle.
Isolering (3-5 km) har gett bra skydd mot reinvasion med stabilisering på en angreppsgrad väl under 3 %.
B – något isolerad bigård, start med "noll" kvalster
Kommer någorlunda isolering, start med mycket lite varroa och behandla direkt angreppsgrad över 3 %, göra det lättare att bli behandlingsfri?
Jag valde ut en bigård som var ganska isolerad, 2 km från ett par av mina andra bigårdar. Hösten 2015 behandlade jag alla samhällen med en effektiv kvalsterpesticid. Jag mätte inte angreppsgraden under våren 2016, eftersom behandlingen hade varit av så effektiv hösten innan.
Jag gjorde avläggare från de samhällen som jag bedömde vara de tre mest varroaresistenta, minst behov av tymol innan kvalsterpesticiden hösten 2015 och minst nedfall med den senare behandlingen. Jag sålde de tre minst varroaresistenta samhällena i andra halvan av maj, men lämnade en låda med tre yngelramar så de kvarvarande bina kunde göra sig en ny drottning. Senare på säsongen avsåg jag att byta drottning i dessa.
Jag dödade drottningarna i juni i de samhällen jag inte hade gjort avläggare ifrån. Jag gav dessa en krypmogen drottningscell en vecka senare.
På sensommaren 2016 kontrollerade jag angreppsgraden med biskakaren. Med de tre avläggarna var antalet samhällen i bigården 11. Fyra av dem hade 0 % angreppsgrad, fyra hade 0,3%. De tre småsamhällena gjorda på resterna av de samhällen som sålts var så svaga att jag inte ville ta några bin från dem för att kontrollera angreppsgraden. Jag bestämde mig för att kontrollera dem nästkommande vår om de överlevde. Jag skulle bestämma mig då för vad jag skulle göra med dem. När hösten kom i oktober såg de fina ut.
Alla klarade vintern fint till våren 2017. Men ett försökte för tidigt på våren att byta drottning misslyckades naturligtvis pga brist på temperatur och drönare och samhället försvann. Jag sålde två hela samhällen. Av de tre bästa gjorde jag avläggare (med drottningen) som placerades i samma bigård. Ett samhälle till delade jag då jag inte hittade drottningen för drottningbyte. Drottningdelen därifrån såldes. Den andra delen fick en mogen drottningpuppa. 10 samhällen kvar inklusive avläggarna. 2 delar som skulle göra egna drottningar sedan avläggare gjorts misslyckades så de fick äggläggande drottningar tillsatta. Dessa två samhällen är lite bisvaga men bedöms kunna klara sig. I augusti togs ingen varroakoll i dessa två pga av deras mindre bistyrka, men de hade växt till och var friska. De hade haft en lång yngelfri period. 4 samhällen hade 0,3-1,4 %. Ett samhälle hade 3 %. 3 samhällen hade mer än 3 % och fick behandling.
Senare fick jag veta att en annan biodlares bin (elgon) etablerats 1 km från denna bigård åt ett annat håll än mina två bigårdar 2 km bort. Det kan mycket väl vara en del av förklaringen till spridningen av resultatet på mätningarna av angreppsgraden. Samhället med 1,4 % togs ingen avläggare ifrån och gav mer än 100 kg i skörd, mest i bigården. Inga vinglösa bin i något samhälle.
Att bekämpa med en effektiv kvalsterpesticid för att få ner angreppsgraden till nästan noll (för att få en bra start på sitt avelsarbete) verkar inte vara någon idé, men behandla samhällen med angreppsgrad över 3 % verkar vara bra.
1 km till en annan biodlares "för nära", men spridningen av angreppsgraden medger bra selektion. "Noll" startkvalster behövs inte.
C – Små bigårdar, start som de är
Kolla angreppsgraden, behandla över 3 %, gör avläggare av de bästa. Kommer det att fungera som önskat?
Jag bestämde mig för att ha tid att kontrollera angreppsgraden av varroa i två små bigårdar ytterligare.
Bigård 1. En bigård ganska nära huset i byn som gav en vildsvärm. Och ca 1 km till en annan elgonodlare med en mindre bigård.
2016: Samhälle 1, en dotter till vildsvärmen. Tre samhällen totalt.
Angreppsgrader vår: (sh1) 0,3 %, (sh2) 1 %, (sh3) –;
Angreppsgrader augusti: (sh1) 1,1 %, (sh2) 0,3 %, (sh3) 4,7 %. Sh 3 fick tymol och planerat drottningbyte 2017.
2017: Alla tre samhällena delades. Sh1 och Sh2 fick göra egna drottningar. Sh3:s delar fick mogna drottningpuppor. Sh1:s nya drottning misslyckades. De andra lyckades.
Angreppsgrader vår: (sh1) 1,1 %, (sh2) 0,75 %, (sh3) 0,5 %
Angreppsgrader augusti: (sh1) 1,7 %, (sh2nya) 1 %, (sh2gamla) 4 %, (sh3a) 0,3 %, (sh3b) 1,7 %. Samhälle 2:s gamla drottning fick tymol. Inga samhällen visade vinglösa bin. Samhälle 1 gav klart mest honung.
Bigård 2. En bigård ca 0,5 km från en annan elgonodlare. 2 samhällen.
2016 maj: (sh1) 0,3 %, (sh2) 1,7 %. En avläggare utan drottningen gjordes från sh 1. Den lyckades men var svag vid invintringen.
Angreppsgrad augusti: (sh1a) 1,2 %, (sh1b) –, (sh2) 11,7 %. Samhälle 2 fick tymol.
Samhällena 1 och 2 gav lika mycket honung. Avläggaren var för svag för att mäta angreppsgraden på, men hade haft en lång yngelfri period.
2017: Alla 3 samhällena klarade vintern bra. Ingen mätning av angreppsgraden bedömdes behövas, men eftersom sh 2 behandlades 2016 fick det tymol i maj och drottningen borttagen samt en mogen drottningcell i början av juni.
Angreppsgrader augusti: (sh1a) 5 %, (sh1b) 2,3 %, (sh2) 1,7%. Samhälle 1 a hade en mycket gammal drottning och bytte själv antingen 2016 eller 2017. Det fick tymol i augusti. Det gav förhållandevis bra med honung. Inga vinglösa bin i något samhälle.
Sannolik påverkan från bigården 0,5 km bort. Att behandla över 3 %, göra avläggare från bästa och byta drottning i sämsta verkar fungera.
D – 2 st DWV-bin –> tymol. 1 st –> Biskakaren (ev tymol)
E – Planerad ny drottning –> tymol i maj
F – Avläggare placeras i samma bigård
Avläggarna görs från de bästa samhällen. Drottningen följer avläggaren som placeras på ny plats i bigården.
Under 2016 och 2017 använde jag strategierna D, E och F i resten av mina bigårdar.
Resultatet blev att jag var nogare med att avgöra om det behövdes behandling eftersom då jag såg endast ett vinglöst bi så kontrollerade jag angreppsgraden med skakburken. Tidigare hade jag endast väntat och följt utvecklingen. Sannolikt blev det färre samhällen som utvecklade så mycket kvalster att samhället blev en reinvasionskälla.
Att behandla i maj de samhällen som skulle få sina drottningar bytta med en mogen drottningcell i början av juni är också ett sätt att minska mängden kvalster i bigårdarna. Dessa samhällen hade ju bevisligen bin som utvecklade mer kvalster och som var sämre resistenta. Det behövde inte visas genom att låta dem utveckla mer kvalster ytterligare fler gånger. Det var bättre att ge de nya drottningarna i dessa samhällen en bra start med låg mängd kvalster och ge bigården i sin helhet färre kvalster.
Avelsdrottningen S241 som användes 2015 visade sig ge mycket bra resultat. De avelsdrottningar som användes 2016 likaså, framför allt H131 men också S183, en dotter till S241, samt C243, svärmen från väggen. 2017 användes framför allt H131, S411, en annan dotter till S241, samt C290, en dotter till C243. Feedback från drottningköpare har varit uppmuntrande.
Mycket färre samhällen har behövt tymolbekämpning under 2016 och 2017 än tidigare år. Vinterförlusterna är desamma ungefär, 5-10 %. Men de senare åren är det färre samhällen som är svaga på våren och behövt tymol för den sakens skull.
Det finns en del bigårdar i vilka många samhällen behövt tymolbehandling. Det är framför allt de som befinner sig närmast biodlare som inte har elgonbin (alltså inte i centrum av "Elgonland") och som det verkar har haft minst kontroll på kvalstermängderna i sina samhällen.
Det är svårt att se att valet att inte flytta avläggare till andra bigårdar haft någon avgörande effekt. Att låta bli att flytta samhällen kan sannolikt ha större effekt om man annars gör det med hela bigårdar för pollineringsuppdrag.
SLUTSATS: kontrollera angreppsgraden minst maj och aug och behandla snarast när den är över 3 %.
Gör avläggare från de bästa samhällena. Försök att ha en "avelsbigård" minst 3 km från andra slags bin. Byt snarast de sämsta drottningarna.
EN AVELSBIGÅRD
